Dubbelgångare......
Nej nu får det allt ta och bli lite bättring på mej....
Glömmer bort att blogga för mitt huvud är fullt med så mycket annat.... Bullshit kan man tycka.
Håller med om det.
Vill man rensa tankarna kan man ju skriva ner dem här.... Hur svårt kan det vara?
Har det förtillfället ganska jobbigt.... Har dock haft en mycket jobbig ångest attack idag på eftermiddagen.
Var och uträttade lite ärende för min sjuka mamma... På vägen hem ser jag en dubbelgångare av min pappa...
Jag kunde inte inte andas... var tvungen att stanna cykeln.... Började skaka.... det var läskigt som fan.
Tårarna kom från ingenstans...
Min första tanke var.... Han lever... han finns ännu kvar.... Snabbt kom jag tillbaka tillverkligheten.... Han gick ju bort 9/11-09.
Har ju sett bilder som än ibland kan jaga mej.
Begravingen kommer jag ihåg... Den var liten, sluten och fin. Precis så som han hade velat ha det.
Varför kan jag inte bara gå vidare... glömma och radera....
Smärta jag bär inom mej.... en tomhet och massa frågor som jag aldrig kommer finna svar på.
Hur kommer det sig att jag inte släppa taget?????
Är det fel av mej att känna som jag gör?
Vad kan jag göra? Inget... Han är där han är... han fick brev av oss alla syskon....
Brev där vi skrev ner det som länge funnits inom oss....
Varför gråter jag så ofta? Varför saknar jag honom så?
Pappa
När jag ser ordet....
Känner jag mej så ensam, förvirrad,enorm skuld,hat,saknad ja listan kan bli lång.
Mina älskade syskon... har ej vågat tala med dom hur jag känner och hur jag tar mej igenom detta.
Vill inte belasta dem....
Men jag kommer alltid älska dom vart vi än befinner oss i livet....
Vi kommer alltid ha ett blodsband gemensamt.
Tårar rinner.. svårt att se vad jag skriver.
Ikväll är det ingen rolig kväll.... för jag mår inte så bra för stunden.
Visa dagar är toppen medans andra dagar är botten.
Ska försöka muntra upp mej lite....
Mina små sover....
Ska nog snart göra detsamma.
Salta tårar av sorg eller lättnad.... Vem vet?
Glömmer bort att blogga för mitt huvud är fullt med så mycket annat.... Bullshit kan man tycka.
Håller med om det.
Vill man rensa tankarna kan man ju skriva ner dem här.... Hur svårt kan det vara?
Har det förtillfället ganska jobbigt.... Har dock haft en mycket jobbig ångest attack idag på eftermiddagen.
Var och uträttade lite ärende för min sjuka mamma... På vägen hem ser jag en dubbelgångare av min pappa...
Jag kunde inte inte andas... var tvungen att stanna cykeln.... Började skaka.... det var läskigt som fan.
Tårarna kom från ingenstans...
Min första tanke var.... Han lever... han finns ännu kvar.... Snabbt kom jag tillbaka tillverkligheten.... Han gick ju bort 9/11-09.
Har ju sett bilder som än ibland kan jaga mej.
Begravingen kommer jag ihåg... Den var liten, sluten och fin. Precis så som han hade velat ha det.
Varför kan jag inte bara gå vidare... glömma och radera....
Smärta jag bär inom mej.... en tomhet och massa frågor som jag aldrig kommer finna svar på.
Hur kommer det sig att jag inte släppa taget?????
Är det fel av mej att känna som jag gör?
Vad kan jag göra? Inget... Han är där han är... han fick brev av oss alla syskon....
Brev där vi skrev ner det som länge funnits inom oss....
Varför gråter jag så ofta? Varför saknar jag honom så?
Pappa
När jag ser ordet....
Känner jag mej så ensam, förvirrad,enorm skuld,hat,saknad ja listan kan bli lång.
Mina älskade syskon... har ej vågat tala med dom hur jag känner och hur jag tar mej igenom detta.
Vill inte belasta dem....
Men jag kommer alltid älska dom vart vi än befinner oss i livet....
Vi kommer alltid ha ett blodsband gemensamt.
Tårar rinner.. svårt att se vad jag skriver.
Ikväll är det ingen rolig kväll.... för jag mår inte så bra för stunden.
Visa dagar är toppen medans andra dagar är botten.
Ska försöka muntra upp mej lite....
Mina små sover....
Ska nog snart göra detsamma.
Salta tårar av sorg eller lättnad.... Vem vet?
Kommentarer
Trackback
